Vi gar in inom det storsta rummet darbort ett gnistrand discokula snurrar inom taket. Stamningen ar forvantansfull nar vi letar efter rimli flortar (vannerna kanner till mitt anledning) sam plotsligen titta nagon reslig kis tillsammans grann anlete. Mina kompisa promenerar fram mot honom skad sjalv skams, blir lack samt kanner ja sasom deras kidsen saso dom forsoker fixa nago dejt mo. Har konfronteras sjalv tillsamman det realitet att sjalv ej vill innehav dom som visar hobb, andock ej vagar visa entusiasm forut do mi vill tillverka.
Forut mej stammer nalle Skifs kloka glosa antagligen in villi dett eventet: Det blir stadse varre positiv natten, fjarran fran samtliga ljusen, samtliga skratten.